Alternativkostnader

Det mesta vi gör har alternativkostnader. Inte sällan så intalar vi oss att det vi gör är helt rationellt. Det kanske det är, men att handla utan att grundligt betänka alternativen är sällan bra. Som de som i snålhetens namn köper billiga saker eller ägnar sig åt att jaga rabatter och sedan frysa in eller lagra sakerna. Kostnaden för att köpa billigt är att man måste ligga ute med pengar och betala dyrt för lagringsutrymme, när man istället kunde hyrt ut lagret och investerat pengarna. Att spara i form av kolonialvaror är mest bara dumt. Sparande skall innebära att man får mer eller bättre, det är syftet. 

Alternativkostnaden för att inte ha bil är att man måste hyra en ibland eller låna av grannen. Bilen i sig är dyr, ja. Kostnaden är bensin, kapitalkostnad på eventuella lån, förslitning, reparationer, parkering och tid för att ta hand om den. Den är ett transportmedel och den gör sin ägare glad: hur mycket är det värt?  Samma resonemang kan anläggas på mycket. Inga alternativ är gratis, inte ens den lunch du inte behöver betala för - det är en liten ofrihet att inte få välja tid plats och sällskap: hur mycket är det värt ? ( I värsta fall så kan lunchgästen drabbas av ett livslångt äktenskap med någon okänd och olämplig person...)

Att spara in på saker kostar på, snålheten bedrar ibland visheten. 

Pengar 2014

Den genomsnittlige svensken tjänar 373 000 kr per år. Eller:halva befolkningen tjänar mindre än så. Skiktningen har ökat, antalet personer har ökat och per person har det legat i stort sett stilla. Arbetslösheten har inte halverats med regeringens icke-åtgärder, löften till trots. Inflationen spås gå upp, från att nära nog ha haft deflation. Hushållens nettoförmögenhet ligger 960 000 kr per person och skulden på 330 000 kr. (Stora delar av befolkningen har inga skulder alls.) 

Hur kan sverige bli ett rikare land, ett land med en rikare befolkning? 

- Det enkla svaret är att spara och arbeta mer. Men för att bli rikare måste vi skapa värde. En mycket vacker villa kostar lika mycket att bygga i Norrlands inland, som i en Göteborgsförort. Men Göteborgsvillan är värd mer, även om man räknar av markpriset som bara det är högre. Genom att spara kan vi investera i produktivare maskiner och verktyg. Men det är inte bara genom att arbeta mer, utan även smartare, som goda löner förtjänas. Väl investerade tillgångar, ökar i värde, alla inversteringar är inte lika goda. 

   Allmänt sett, så borde fler spara mer. Allt för många sparar för lite och väntar sig att andra ska skapa jobb och företag. Om fler försökte starta eget och hade möjlighet till det, skulle samhället som helhet må bättre. Det skulle öka friheten och välståndet. Bankerna måste våga låna ut till den som vill försöka, de måste våga förlora, för att kunna vinna. 

   Kunskapen om hur och påvadsätt man kan skapa något, få det att fungera i samhället, är inte bara en värdelös bildning, utan själva grunden i vår hela civilisation. Det är av högt värde och inte sällan något inte kostar mycket resurser. Fler ingenjörer och färre teologer, skulle göra landet rikare. 

Vi kan ha oändlig tillväxt. Detta eftersom tillväxten består i förfining, om man så vill civilisation, inte i antal tunnor olja eller ton rovor. Tillväxten är ökandet av värdet av det som vi producerar i form av varor och tjänster. Ett kilo malm, olja och koppar kan förvandlas till en robot, värd väldigt mycket mer än de stenar som dessa kom ur. 

Vad är rimligt att spara ? 

Spara minst 10% av din lön. Det kan de flesta klara av. Enkla knep är att inte slösa sina saker på saker man vill ha men sällan använder, utan istället köpa det man behöver. Det är så mycket man vill ha och så lite man behöver. Hyr ut ett rum. Cyckla eller åk buss, istället för att köra bil. Laga matlåda till jobbet. Jobba extra var annan helg. Begär löneförhöjning. Sälj vad du kan av källarförrådet. Planera. 

  Det är helt orimligt att inte spara alls, eller att inte begära ränta på det man sparat. Att lägga pengarna på ett konto är ganska bra i början, men snart så är det bättre att spara i fonder och aktier. Välj en billig globalfond. Gör en plan för året, för de kommande fem åren och för barnens uppväxt. Den genomsnittlige svensken har kanske bara 373 000 kr att lägga på boende, transport och mat. Men egna sparade medel är en frihet, som växer med ränta på ränta. Det som i början var en lite, växer och växer med allt större fart. Ränta på ränta, är ett litet underverk. 

   Spara mer. Spara smartare och planera.  Vi är inte dömda till ett liv i fattigdom, situationen går att lösa med lite fantasi och planering. 

Om vi behöver fly Sverige ?

Ryska flygplan övar bombning av Stockholm. Sverige misslyckas skicka upp stridsflyg för att möta dem. Ministrarna svarar undvikande - det är illa. Men vad skulle man göra, om man behövde fly landet, för att det inte kunde försvara sig ?  - Stanna kvar, fly, gräva ner sig i sin bunker eller kanske delta i försvaret; det finns flera alternativ .

Rimligen är det inte en konspiration i syfte att ge försvaret mera pengar eller gå med i NATO. Förvisso finns krafter som vill detta; men att äventyra folkets säkerhet är även dem för mycket. Oppositionen som dock inte har koll på att försvaret inte är dygnetruntbemannat gör sig dock löjlig i sin okunskap. Detta har förmodligen hänt fler gånger.

Skulle Sverige bli anfallet så finns risken att Sverige åker på storstryk. Infrastrukturen kommer inte att fungera, bankerna kommer inte att ge krediter och maten kommer att ta slut. Dessutom kommer massor av människor att dö och andra kommer fly. Gissningsvis kommer en person som flytt från sitt hemland till Sverige för att undkomma krig, inte stanna här och att heroiskt utkämpa vårt krig. Flyktingströmmarna kommer vara massiva, många kommer förmodligen ta sig till Norge eller Danmark. Dessa kommer sedan stänga gränsen. En del kommer förmodligen samarbeta med fienden.

Maten kommer ganska snart att ta slut. Få personer har reserver för att klara sig mer än en vecka. Under första världskriget utbröt "dyrtider"; när priserna på mat gick upp så kraftigt att detta urholkade befolkningens köpkraft. Ransonering löser delar av det problemet, men långt ifrån hela. Att ha ett eget förråd så att man kan ägna sig åt annat än att jaga mat är förmodligen en livräddare.

Elnätet är bara redundant i storstäderna, så att det kommer bli kris och panik är en god gissning. Någon form av generator med massor av diesel ? Kollektivtrafiken kommer inte att fungera - bil eller cykel är nödvändigt. Räkna dock inte med att kunna åka obehindrat. Skaffa vänner utomlands, skaffa bankkonto och kanske ett medborgarskap. Att kunna starta sitt liv så snart som möjligt är nödvändigt för att inte hamna i allt för stor knipa.

Sporten minskar i betydelse

Sport blir mer och mer ointressant. Från att i något läge ha varit en inspiration och ett ämne man kunde identifiera sig med så blir sport mer och mer underhållning. Är det underhållande att se vem av de dopade amerikanska löparna som vinner ? Kanske om man är amerikan. Det är jag inte, de som hoppar, löper och kastar är inte som jag. Inte på långa vägar. Som barn kunde man drömma att man en dag skulle springa som de. Den drömmen är förbi, det kommer inte att ske, inte bara för någon allmän försoffning utan för att tidens ideal förändras. Sorgligt kanske, men det var heller aldrig ett stort mål.
  Elitidrotten är ohälsosam, något annat kan knappast påstås. Vem ska annars får avslitna hälsenor och käkbensfrakturer att framstå som glamorösa ? Skador är vanliga, liksom utslitna leder och andra problem. Ibland kan man motivera elitidrotten med att den skulle inspirera unga till 'hälsosam fysiskt fostran', något som låter som hämtat från 1930-talet, men snarare så blir man väl avskräckt. Det är liksom inte lönt att ens försöka springa 1 mil om dagen - för man borde springa 4 ! (Vilket tar minst 2 timmar ... men förmodligen det dubbla.) De har ingen gemenskap, deras kamp är om pengar och de fuskar.
  Sammanhållningen hos en nation som tittar på när deras bästa kämpar om guldet, den har liksom förbytts när dessa bästa flyttar runt och sedan inte bryr sig om vilka band de har till andra. Gillar vi ens dem för att de är av samma nation som vi ? Den olympiska idéen om att nationer tävlar mot varandra, ädelt och fredligt, förbyts i kommersialism. Bättre det än krig, men klart sämre än den där ädla tävlan vi alla minns från tiden då tv:n var svartvit. Sundhetsideal som sponsras av läskedrycksindustri och snabbmatsrestauranger, är väl ändå inget ideal. Pauser som anpassas till reklamsnuttarnas längd. Sporten förflyter längre och längre ifrån relevans.
  Visst, det är en skapad händelse. Vi är alla medvetna om detta, men känslorna är äkta; gråten skrattet och oron. Problemet är att när det inte spelar någon roll, så finns det inga känslor kvar. Främlingskap inför dessa atleter som fortfarande representerar ett allt mindre sammanhållet oss, är min bestående känsla. Kanske är det inte spännande nog.
 (Det är för övrigt oklart om det faktiskt var bättre förr.)

Kommunernas styre

Sverige är en enhetsstat. Det innebär att vårt land inte är en federation av kommuner eller andra enheter. Enhetsstater har en konstitutionell konstruktion där den lagstiftande makten (ibland även den verkställande) koncentreras till en nivå, de är unitära. Istället har staten delat upp vad olika delar av landet skall styra. Kommunerna anses inte vara en del av staten utan kommer liksom underifrån och har växt fram parallellt med det statliga styret och fått mer och mer makt. Kommunerna har flera fördelar. De är lokalt förankrade och deras verksamhet regleras i kommunallagen.Medlem av en kommun är person som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där. Kommunerna kan ta upp skatt vilket de alltid gör. I gengäld finns det reglerat vad de inte gör; försvar, rättsväsende, gränsskydd, utrikespolitik mm. De kan även ta upp lån.

Problemet är att många kommuner är små. Det var inte ett problem när de hade relativt lite att göra och det de gjorde var rudimentärt. Men vartefter komplexiteten ökat har behovet av professionalisering ökat. En lite kommun kan därför ingå i kommunförbund, som delar på vissa saker, exempelvis brandkår. När deras ekonomi försämras kan de inte göra mycket - de tvingas ha viss grundläggande service, men en kommun med dålig ekonomi kommer inte accepteras slås ihop med en som har bättre dito. De hamnar i ett dödläge, i väntan på bättre tider. Kommuner har lite för svårt att samarbeta, då vissa kommuner kan hindra andra från att agera, med motiveringen att de inte har behovet, trots att den andra kommunen kanske har ett jättebehov av detta.

Lösningen skulle kunna vara att länsstyrelsen ges makten att inskrida mot dålig kommunal förvaltning. Skulle en kommun hamna i en situation att de får svårt att fungera kunde staten helt enkelt ta över förvaltningen och dela upp kommunen på de omkringliggande kommunerna. Man skulle även kunna hindra kommuner från att genom att locka till sig viss demografi få en bättre position. Det skulle utjämna skillnaderna över landet. Naturligtvis skulle en sådan makt kunna missbrukas - varför man behöver ett regelverk kring det.  Idag måste staten skriva om kommunallagen eller andra förordningar för att göra förändringar i kommunerna. Det borde vara enklare.

EUs problem

EU har många problem, men dess centrala problem är det demokratiska underskottet. Denna fantastiska eufemism beskriver att EU inte är en demokrati och att beslutsfattandet inte sköts av folket utan av ickevalda byråkrater. Eftersom det är så kommer det påverka själva styret. EU kan gott nog förbjuda rökning på barer eftersom de inte kommer bli avsatta. Nackdelen är att de inte förmår ta itu med de problem som medborgarna vill att de skall ta itu med. De är inte rädda nog att bli avsatta.

För att råda bot på problemet skulle man tvingas slänga ut kommissionen i nuvarande form. I korthet några enkla förslag:

1.  Förmå EU parlamentet att ta sig mer makt och sluta acceptera de förslag på kommissionärer som inte till 100% består av medlemmar av parlamentet. Genom att även få dem involverade i fler stadier så kan de påverka förslag mer tydligt.
2. Ger makten att komma med förslag (initiativ) till de nationella parlamenten som sådana. I de nationella parlamenten idag så kan som regel alla medlemmar komma med initiativ. Men för att inte ge upp all makt till Bryssel utan istället stärka samarbetet då flera länder kunde gå ihop om förslag, ett sådant förslag förankrar förslagen i de enheter som faktiskt genomför besluten - de nationella byråkratierna.
3. Ge sedan makten över på vilken nivå besluten skall fattas till varje folk; för att överföra suveränitet uppåt måste folkomröstning hållas. Det skulle effektivt stoppa den ständiga utvidgningen av kompetenser.

LSS och Luftstridsskolan

LSS, lagen om särskilt stöd är en lag som ger handikappade rätt till en assistent. Så var det tänkt i alla fall. Men sen bolagiserades det hela och som de driftiga entreprenörer de är, så såg assistansbolagen till att expandera. Fler skulle ha mer. Medborgarna, rädda att framstå som hjärtlösa, stod för notan. Vem vill säga att de handikappade är giriga ? Det är politiskt och socialt självmord. 

Sverige lägger 2,3 % av BNP på LSS, därtill kommer ännu större summor hos kommuner och landsting, de behövande till del. Det är mer än försvarets 1,1 %; samtidigt så säger ÖB att landet inte kan försvaras mer än en vecka. Det kanske inte naturligt har med varandra att göra, men samtidigt är det samma pengapåse som betalar. Att inte se över LSS, att utvärdera om detta är de bäst använda pengarna för de handikappade, är oredligt. Under de sista 10 åren blev långtidssjukskrivningarna allt större problem, i det att de tog större summor i anspråk. Det ledde till krav på reform, inte orimligt, kan man tycka. Samma sak borde ske med LSS, om inte annat för att kunna bevara systemet. Låter man det springa iväg och det uppfattas som korrupt, kommer det att avskaffas - inte heller en önskvärd lösning. En reformering är att föredra framför ett tvärt avskaffande.

Men de som jobbar i systemet ser sig själva som goda, de tycker rimligen att det de gör är produktivt och gott. Den bilden behöver inte omvärlden anamma rätt av. Det som en gång var ett utökat skydd för samhällets svaga, har blivit stora affärer. Det är en oavsiktlig (?) effekt av den funktionsmarknadisering som skett av de offentliga systemen, där blott uppbörden är ännu inte privat. Ulf Hjalmar Kristersson (M)  & Maria Larsson (KD),  ansvarig ministrar, har inte gjort sitt jobb gott nog. Kanske av räddhågsenhet, för att peka ut marknadens aktörer som giriga.

Luftstridsskolan (LSS), en del av försvarsmakten,  får för lite pengar - de handikappade, får för mycket på fel sätt. Ett fel är den ökade mängden autismliknande tillstånd som numera betraktas som inte bara något konstigt som man kan leva med, utan som blivit mer och mer handikappande, ju hårdare och mer omänskligt samhället och därmed arbetslivet blivit. Förr kunde dessa personer kanske vara kvar i en verksamhet, idag ges de en assistent och lämnas i övrigt därhän. Det är dyrt och ineffektivt, det är kallt och illabådande. LSS har hög träffsäkerhet jämfört med andra socialpolitiska åtgärder; men ändå - har vi råd att inte finansiera Luftstridsskolan ?

Monopol, på gott och ont

Monopol är som regel inte av godo - de priser som sätts och den produktion blir ineffektiv, givet att samhället vill ha så mycket som möjligt så billigt som möjligt. Undantag finns; det kan vara naturliga monopol - som avlopp i en stad eller i industrier där startkostnaderna är större än den förväntade vinsten. Men monopol tenderar att producera acceptabel kvalitet till ett för högt pris, med en svullen byråkrati. En anledning till att skapa monopolsituationer kan vara makt.

En jämförelse mellan Fortum med Systembolaget.  

Båda är monopol. Båda är statligt ägda - i fallet fortum så ägs det (huvudsakligen) av Finländska staten.
Fortums produkt är i princip nödvändig för att leva ett drägligt liv. Systembolagets produkter är lyxprodukter som potentiellt skapar misär. För stor produktion/konsumtion av fortums produkter leder till miljöförstöring och möjligen ineffektiv produktion. För stor konsumtion av Systembolagets produkter leder till bakfylla, misär och ordningsproblem. Vinster i Fortum går till Sannfinländare och (bättre) andra Finländare. Vinster i Systembolaget delas ut till svenska staten. Misskötsel av fortum leder till kostnader för stockholmarna. Misskötsel av Systembolaget leder till kostnader för Svenskarna. Skulle fortum göra en brakförlust skulle de kunna höja priserna, som de skulle tvinga på konsumenterna. Skulle Systembolaget göra en brakförlust skulle man kunna höja priserna eller lägga ner verksamheten, konsumenterna skulle kunna sluta köpa vin &öl - börja producera själva och kortsiktigt ta förlusten.Historiskt så ha monopol visat sig leda till korruption. Systembolaget har drabbats, när chefer mutades för att göra vissa inköpsbeslut . Sagolika bonusar delas ut till fortums ledning, men det med ägarnas goda minne (korruption, nja, bara nästan).

Ett tydligt spår: Vinster är privata och kostnader offentliga. Min slutsats blir att företag som är monopol skall ägas av dem som har nytta av monopolet och betalar för det. Att sluta konsumera el, som en protest är kanske kul en sommardag. Men i längden går det inte. Att sluta med alkohol är enklare och vill man kan man brygga själv. Systembolaget har en folkhälsoaspiration, syftet är att begränsa tillgången på alkohol. Märkligt nog är det enklare att få tag på obskyra whiskeymärken eller kvalitetsviner på vilket-systembolag-som-helst än i välsorterade utländska alkoholbutiker. Att vilja att människor konsumerar mindre sprit för att nykterhet är hälsosamt är rimligt, men att ge makten över elproduktionen till en utländsk stat är bara dumt. Dumt, eftersom vinsterna hamnar där och inte gynnar oss, alls. El är dessutom en vara som kräver en viss leveranskvalitet, som det är svårt att utkräva av ett privat bolag. Att sälja ut elbolag är oansvarigt. Elbolagen är centrala aktörer i ett modernt land. Utan el slutar stora delar av tjänstesektorn och industrin fungera. Den makten har vi inte råd att frånhända oss.

Monopol bör, om de alls ska få finnas, vara offentligtägda så att de kan kontrolleras.

Ironiserande över frihandel inom EU.

Tydligen råder det äntligen totalförbud mot att importera potatis, från Norge. Eu har i all sin klokhet beslutat detta - efter att de europeeiska folken rest sig som en man och krävt importförbud. En stor mobilisering av kloka huvuden har skett, demonstrationer, flygbladsutdelning och konserter mot potatisen organiserades. Potatisen är ett hot mot den rena europeeiska kulturen. Potatisen, som i Norge kallas för poteter, hotar folkhälsan, banksystemet och själva nationernas överlevnad. Där nämns Potatisen som vore den vilken grönsak som helst. Som om den alls gick att jämföra med lök, gurka eller isbergssallad. I Norge kan vem-som-helst köpa norsk potatis i vanliga butiker. Så får det bara inte vara i vår frihandels-zon. Det är ju orimligt, uppenbarligen. Norges potatis hotar konkurrera ut alla andra grödor. Därför behövde vi räddas undan den. Till slut togs krafttag, inte en dag försent.

Till slut lyckades det, resultatet finns att skåda :
Jordbruksverket

För, det är verkligen olagligt...

Andetag

Andetag med Gunnfjauns Kapell, som är en Gotländsk folkmusikgrupp. Gruppen har funnits sedan 1982 och sjunger både religiösa och profana sånger.

Texten handlar om människan inför döden och evigheten, att vår tid är utmätt "En dag är du en av dem som har levat i en svunnen tid" och "Dina gärning, dina ord och din tro, vandrar vidare i dina barnbarns blod". De minnen och barn vi lämnar efter oss, är kanske det enda som fortlever, tingen är förgängliga och vindarna förpinliga.
http://www.sjelvar.com/gunnfjauns/historia.html

Världsekonomin

Ekonomin ger ekon av forna tider och en besk smak i munnen. Kanske är det tid att påminna sig om det gamla danska ordspråket:

Om du lånar 50 000 kan du få problem med banken, om du lånar 50 000 000 kan banken få problem med dig.

Det är inte lånen det är fel på, utan volymerna.

Grekiska krisen

Den grekiska krisen påminner om Tyskland efter 1:a världskriget. Folk skyller ifrån sig och vet inte råd. Grekerna skyller på Tyskarna och kallar dem nazister. (Röstar sedan fram extremistpartier.) Grekerna skyller på bankerna och kallar dem svindlare. (Fortsätter låna av dem.) Men de tyska bankerna inser nog snart att om grekerna lånar 150 miljarder € har grekerna problem, men om de lånar 420 € så är det tyskarna och fransmännen som har problem.

Någonstans borde någon ha räknat fram summan där EU inte längre kan säga stop, utan tvingas fortsätta. Just nu räknar de på hur mycket de står att förlora. Det är säkert dyrt att få Grekland ur EMU, men alternativen är ju inte precis gratis.

Avskaffa Påsken

Nedanstående är en travestering av Aron Modigs text och visar att hans argument kan användas till vad-som-helst och därför är värdelösa. 

Nyss var det påsk – kristendomens dag. Det är en dag med en historia som sträcker sig ungefär 1700 år tillbaka i tiden. Redan 325 beslutade första konciliet i Nicaea att göra detta datum till de kristnas internationella högtidsdag. Sedan 1844 har helgen status som allmän helgdag i Sverige och därför är de flesta svenskar lediga från jobb och studier.

Påsken är en av alla av våra röda dagar som är kristet betingad. Den har inte sina rötter i någon gemensam tradition, utan präglas enbart av en specifik religös uppfattning. Församlingar och kyrkor använder dagen för sina egna syften, även om kyrkobesökarna numera består av ett betydligt mindre antal människor än för bara ett par decennier sedan. Det är alltså ett särintresse som av historiska orsaker upphöjts till att få dominera det allmänna rummet under många helger varje år.
 
Det är minst sagt märkligt att vi i en pluralistisk demokrati har helgdagarsom är helt knuten till en enskild religös krafts historia. Men det är också fel. Helgdagarna borde i varje läge utgöra institutioner som knyter an till det allmänna och gemensamma. De ska bidra till att öka samhörigheten, sammanhållningen och gemenskapen i samhället – inte till att befästa religiös polarisering. De kristnas dag är en historisk anakronism, kvar från en tid då de kristna fortfarande lade stor vikt vid riter och ville se samhället utvecklas genom kollektivistisk kamp och söndring. Detta är ett destruktivt inslag i den västerländska historien som kan fungera som ett varnande exempel, men som absolut inte bör lyftas fram som något för allmänheten att högtidlighålla.

Diskussionen kring vilka högtider som ska ges status som allmän helgdag kanske inte alltid är speciellt levande, men den finns där alltjämt. Senast vi svenskar rumsterade om bland de röda dagarna i almanackan var 2005 då Sveriges nationaldag, den 6 juni, blev helgdag på bekostnad av annandag pingst. Detta var ett beslut som med rätta mötte kritik från flera håll, då man av tradition och för att få ha kvar en högt uppskattad långhelg under våren, ville förlånga första maj till en hel vecka som helg. Ett betydligt mer naturligt steg hade varit att istället avskaffa påskhelgen som röd dag.
Detta beslut är redan fattat. Men det är för den sakens skull inte för sent att en gång för alla göra upp med det kristna inslaget i almanackan.

Församlingar och Kyrkor får gärna fortsätta att fira gudstjänst under påsken, men det är inget som allmänheten ska behöva påverkas av. Därför borde de kristnas påsk och andra liknande inslag, så som varande allmänna helgdagar i Sverige, tas bort. I stället borde till exempel valborgsmässoafton, herr Fredrik Reinfeldts födelsedag eller annan slumpvis vald dag ges denna status. 

Vi unga demokrater menar att det ska finnas tydliga gränser för religion och politik. En avreligionisering av olika sfärer är nödvändig för att samhället ska kunna utvecklas i en mer frihetlig riktning. Detta gäller förstås också almanackan. Låt oss i stället använda helgdagarna för att stärka samhällsgemenskapen med rötterna i den gemensamma värdegrund och historia som vårt samhälle vilar på.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/helgdagar-ska-inte-vara-politiska_7124481.svd

Slaveri i Fittja, Botkyrka kommun, Sverige.

Slaveri är ett förmodernt fenomen vari människor hålls fångna och utnyttjas till arbete eller sexuella ändamål. Idag är slaveriet förbjudet, men förekommer på sina håll i världen, bland annat i Fittja som ligger i Botkyrka kommun. Kommunledningen är naturligtvis inte ansvariga ej heller gemene man. Men hur vanligt är egentligen slaveriet i Fittja ? Finns officiell statistik ? Inte ?!

Kommunens slogan "Botkyrka – långt ifrån lagom", får en lite annan klang i ljuset av de senaste avslöjandena om att män hemmahörande i Norsborg förslavat tvenne unga kvinnor som är hemmahörande i Stockholmsområdet. Långt ifrån lagom, är ju en litotes - fullständigt oacceptabelt och absurt var kanske bättre. Sverige avskaffade träldomen 1335, men i Botkyrka finns det tydligen kvar. En sökning på kommunens hemsida på "slaveri" ger tre träffar, en handlar om Sydafrika som avskaffade slaveriet 1822; "Slav" ger 15 träffar, de flesta utbildningsrelaterade.

Hur har dessa Norsborgsbor fått idén att förslava ? Visserligen kan man anföra de klassiska bevekelsegrunderna om strävan efter ära, rikedom, makt, självbestämmande, kärlek osv. Men det är knappast ädla motiv som drivit dem. Att idag 2012, komma på idén att förslava sina medmänniskor, låsa in dem och försöka tjäna pengar på deras ofrihet är så långt från någon allmänmänsklig värdegrund man kan komma. Det är kriminellt och det är djupt tragiskt. Samtidigt är det något som förekommer, Rikskriminalpolisen uppskattar att mellan 200 och 500 kvinnor och barn årligen blir föremål för människohandel per år. Lite slaveri, här i idyllen.

Läs gärna:
* Regeringens proposition 2003/2004:111
* Regeringens skrivelse 2008
* Uppföljning

Folkmusik

Julia skriver så trevligt om folkmusik. Läs hennes blogg: http://folkmusikbloggen.foli.se/

Slakamusiken skriver om folkmusik. Läs: http://slakamusiken.wordpress.com/

Priset på olja

Oljans pris ökar, men kostnaderna har ännu inte fullt nåtts. När konflikten med Iran artificiellt ökar priset blottas även vår svaghet. Ofri är den som är satt i skuld, ofri är den som saknar alternativ. Vår väg mot frihet går från oljan och dess despoter.

I tysk och fransk media tas priset på olja och bensin upp nära nog dagligen. Den ekonomiska utvecklingen sägs få problem om priset höjs. Det stämmer inte, i ett längre perspektiv, men är helt sant i det mycket korta. En ekonomi som tvingas ställa om mellan att ha haft låga och stabila oljepriser, kommer ta mer skada än den ekonomi som har haft varierande eller höga priser. Helt enkelt därför att ekonomierna har byggt in kostnader och funktionssätt. Den konsument som har en bensinslukande bil, kan inte bara sälja bilen för att just denna vecka är bensinpriset högt. För nästa vecka är priset kanske lågt och när priset på bensin är högt är bensinslukande bilar inte de som säljer till högst pris. Men om man istället skaffar en bil som inte drar så mycket eller inget alls, så kostar den kanske mer i inköp. Speciellt om det är en liten nischbil man köper. Det som gäller i det lilla gäller i det stora. Kostnaden för omställning är hög, men kostnaden för förstörd miljö och beroendet av galna diktatorer i mellanöstern är tydligen noll. Någonstans i denna ekonomiska ekvation är det ekologiska priset glömt.

Att inte kunna välja bort oljan, är oerhört oflexibelt. Att vara beroende av denna energikälla, primärt, skapar sårbarhet. När vi just haft en ekonomisk kris, är våra resurser uttömda, just då vill ingen ställa om. Inte heller när det just börjar bli bättre, för då är oljan billig och fokus ligger på att få igång hjulen, inte ställa om kursen. När det sedan går så bra, då är alla problem bortblåsta och oljepriserna höjs, då ligger fokus på arbetsmarknad och forskning. I ingen del av den ekonomiska cykeln passar det, för det är bekvämt att aldrig inse att man haft fel. Oljeberoendet är som ett gift vi ärvt av våra fäder. Folken vet inte hur det är, för de har aldrig upplevt en tid utan olja. Att vänja sig av från oljan och beroendet av den, går inte att göra snabbt. Men några små steg skulle vara att i alla fall räkna med att oljan är dyr, eller kommer vara det periodvis. Så att när man räknar, kommer man fram till att det inte är en bra idé med en stor bensinslukande ekonomi.

Dévoilé l'humanité

Den fria viljan finns inte. Det som finns är en nog ganska fri men tuktad vilja. Exakt vad som är effekt av ofrihet, för all del lathet, och tukt kan säkerligen vara nog så svårt att urskilja. Men viljan är inte fri. Dels eftersom människor inte vet sina gränser eller naturens men även för att de drabbas av drifter och sjukdom. Vidare är människorna inte isolat i rymden och causa sui utan till sin natur sociala varelser, med den religiösa, oupplysta och förtappade omvärlden som ständigt drabbar dem, särskilt som små. Historien, händelser kanske långt innan den enskilde var född, påverkar och är olika för olika människor. Slutligen framför dem står slumpen, likt bödeln med yxan i hand.

Intelligens hjälper människor bli friare, utan att kunna räkna ut andra och omvärldens händelser blir man ofri i förhållande till dem, för att inte tala om hur frustrerande det måste vara. All ofrihet kan inte hjälpas, vilket inte bör göras till ett argument för att avhjälpa någon. Forntida fel, bestämmer inte all framtid - eftersom människan har en ganska fri vilja. Människan är inte a priori fri, inte heller den mänskliga viljan. Om människan inte hade en fri vilja, vore moralen och de förmodat gudsgivna buden förgäves. Detta De Servo Arbitrio, vår ofria vilja, bekämpas nog bäst i upplysningens anda och vidare efter den, men kräver en medvetenhet om sig själv. Att förneka denna medvetenhet och kunskap, är underkastelse och autoslaveri, moraliskt förkastligt, eftersom det är endast den fria viljan som kan hållas moraliskt ansvarig. Inte oändligt ansvarig, men tillräckligt.

Ironiska generationen röker inte

Folk ur olika generationer gör sig kända för olika saker. Deras längtan skiljer sig åt eftersom de växt upp under andra tider. 80-talisterna tillskrivs ironiska och post-ironiska egenskaper. Cyniska, ja men inte bara det. Mer än så skiljer sig unga ifrån de äldre. Deras humor skiljer sig radikalt åt om man jämför bakåt. "Men skämten i tidningar är inte roliga, jag förstår dem inte" Beklagar sig en äldre man. Han har rätt, och det är meningen.

Han har rätt isåvida att att han inte förstår skämten. Därför är de inte roliga. Skämt man inte kan förstå eller förstår för lätt, är inte roliga. Men det är hans fel, för de dubbla budskap som hela tiden sänts unga - "Rök inte, för då dör du ... " sa hon och drog ytterligare ett bloss. - tolkas som medvetet dualistiska och förvirrande. Jo, du kan låtsas, men det fungerar inte. Vuxenvärldens hyckleri, var så uppenbart att det togs för (möjligen) ironiskt. Det dubbla budskapet skall därför vara ironiskt med en tusch av något annat, så att det kan tolkas dubbelt och det skall vara oklart om man menar det eller inte.

Det dubbla budskapet tolkas som ett dubbelt budskap och som att det är så man kommunicerar - genom att sända dubbla budskap. Det tolkas inte som ett misstag att mottagaren (inte) uppfattar vad som är sant och inte. Sen kan ju motivet vara att man vill väcka en tanke hos mottagaren, att få motparen att betänka vad den själv ser eller anser. Reklam kan tolkas på samma sätt - ingen tror att konsumenten blir vacker/lycklig av att använda produkten, därför måste försäljaren göra reklam. Att konsumenten vill bli lurad, är ett eget val. Kommunikationen när den anpassats för äldre, missförstås eller tolkas på ett sätt som inte stämmer överens med vad som avses, av yngre. 90-talisterna tröttnar på leken eller spinner helt iväg. Deras cynism är mer ett uttryck för frustration över att vara den-som-det-klagas-på. 00-talisterna ... är väl inte riktigt där, ännu. Humorn blir då svart och används för att dechiffrera en verklighet som präglas av allienation och ett janusansiktets vardag.

Exempel: Att uttrycka sin rädsla för barn, är jätteroligt. Det går att skratta åt, för det kunde varit sant, men stämmer naturligtvis inte. Men även för att det är sant och kunde varit falskt. Men även för att det är osäkert, och om det är osäkert eller säkert. Och man är även osäker på det, själva tvivlet är roligt. Men tvivlet på om tvivlet är rimligt, ingår även. Och att sagesmannen själv kunde varit (eventuellt nyligen...) barn och därmed rädd för sig själv. Och att rädslan är något som inte alls bör tangeras, än mindre uttryckas osv. Roligt på flera olika nivåer, även utanför ovan nämnda. Särskilt roligt blir det att analysera skämt och därefter göra sig rolig över den egna analysen av dessa skämt. Och att man i sig är rolig i den analysen ... Metanivåerna breder ut sig likt solstränder och de deduktiva träden tornar upp, och i skuggan av dem, solar sig barnen.

Att plocka isär argument och analysera beståndsdelarna, tills själva argumenten blir oöverblickbara, gör att detta kan bemötas med humor.

Bemöt din lungcancer, med ett leende, för den tänkande människan lurar du inte.