Dévoilé l'humanité

Den fria viljan finns inte. Det som finns är en nog ganska fri men tuktad vilja. Exakt vad som är effekt av ofrihet, för all del lathet, och tukt kan säkerligen vara nog så svårt att urskilja. Men viljan är inte fri. Dels eftersom människor inte vet sina gränser eller naturens men även för att de drabbas av drifter och sjukdom. Vidare är människorna inte isolat i rymden och causa sui utan till sin natur sociala varelser, med den religiösa, oupplysta och förtappade omvärlden som ständigt drabbar dem, särskilt som små. Historien, händelser kanske långt innan den enskilde var född, påverkar och är olika för olika människor. Slutligen framför dem står slumpen, likt bödeln med yxan i hand.

Intelligens hjälper människor bli friare, utan att kunna räkna ut andra och omvärldens händelser blir man ofri i förhållande till dem, för att inte tala om hur frustrerande det måste vara. All ofrihet kan inte hjälpas, vilket inte bör göras till ett argument för att avhjälpa någon. Forntida fel, bestämmer inte all framtid - eftersom människan har en ganska fri vilja. Människan är inte a priori fri, inte heller den mänskliga viljan. Om människan inte hade en fri vilja, vore moralen och de förmodat gudsgivna buden förgäves. Detta De Servo Arbitrio, vår ofria vilja, bekämpas nog bäst i upplysningens anda och vidare efter den, men kräver en medvetenhet om sig själv. Att förneka denna medvetenhet och kunskap, är underkastelse och autoslaveri, moraliskt förkastligt, eftersom det är endast den fria viljan som kan hållas moraliskt ansvarig. Inte oändligt ansvarig, men tillräckligt.