Ironiska generationen röker inte

Folk ur olika generationer gör sig kända för olika saker. Deras längtan skiljer sig åt eftersom de växt upp under andra tider. 80-talisterna tillskrivs ironiska och post-ironiska egenskaper. Cyniska, ja men inte bara det. Mer än så skiljer sig unga ifrån de äldre. Deras humor skiljer sig radikalt åt om man jämför bakåt. "Men skämten i tidningar är inte roliga, jag förstår dem inte" Beklagar sig en äldre man. Han har rätt, och det är meningen.

Han har rätt isåvida att att han inte förstår skämten. Därför är de inte roliga. Skämt man inte kan förstå eller förstår för lätt, är inte roliga. Men det är hans fel, för de dubbla budskap som hela tiden sänts unga - "Rök inte, för då dör du ... " sa hon och drog ytterligare ett bloss. - tolkas som medvetet dualistiska och förvirrande. Jo, du kan låtsas, men det fungerar inte. Vuxenvärldens hyckleri, var så uppenbart att det togs för (möjligen) ironiskt. Det dubbla budskapet skall därför vara ironiskt med en tusch av något annat, så att det kan tolkas dubbelt och det skall vara oklart om man menar det eller inte.

Det dubbla budskapet tolkas som ett dubbelt budskap och som att det är så man kommunicerar - genom att sända dubbla budskap. Det tolkas inte som ett misstag att mottagaren (inte) uppfattar vad som är sant och inte. Sen kan ju motivet vara att man vill väcka en tanke hos mottagaren, att få motparen att betänka vad den själv ser eller anser. Reklam kan tolkas på samma sätt - ingen tror att konsumenten blir vacker/lycklig av att använda produkten, därför måste försäljaren göra reklam. Att konsumenten vill bli lurad, är ett eget val. Kommunikationen när den anpassats för äldre, missförstås eller tolkas på ett sätt som inte stämmer överens med vad som avses, av yngre. 90-talisterna tröttnar på leken eller spinner helt iväg. Deras cynism är mer ett uttryck för frustration över att vara den-som-det-klagas-på. 00-talisterna ... är väl inte riktigt där, ännu. Humorn blir då svart och används för att dechiffrera en verklighet som präglas av allienation och ett janusansiktets vardag.

Exempel: Att uttrycka sin rädsla för barn, är jätteroligt. Det går att skratta åt, för det kunde varit sant, men stämmer naturligtvis inte. Men även för att det är sant och kunde varit falskt. Men även för att det är osäkert, och om det är osäkert eller säkert. Och man är även osäker på det, själva tvivlet är roligt. Men tvivlet på om tvivlet är rimligt, ingår även. Och att sagesmannen själv kunde varit (eventuellt nyligen...) barn och därmed rädd för sig själv. Och att rädslan är något som inte alls bör tangeras, än mindre uttryckas osv. Roligt på flera olika nivåer, även utanför ovan nämnda. Särskilt roligt blir det att analysera skämt och därefter göra sig rolig över den egna analysen av dessa skämt. Och att man i sig är rolig i den analysen ... Metanivåerna breder ut sig likt solstränder och de deduktiva träden tornar upp, och i skuggan av dem, solar sig barnen.

Att plocka isär argument och analysera beståndsdelarna, tills själva argumenten blir oöverblickbara, gör att detta kan bemötas med humor.

Bemöt din lungcancer, med ett leende, för den tänkande människan lurar du inte.