Politik

9/28/2007

Burma - landet som längtar

Alla folk vill ha frihet. Alla folk vill bestämma sitt eget öde själva och alla folk har eliter. I fallet Burma är befolkningen och eliten sällsynt långt ifrån varandra både i form av geografi och åsikter. Burma är en miltärdiktatur. De härskande är mer av statsbyråkrate än våra merkantila höjdare. Burma är ett fattigt land, som det är svårt att få grepp om. Det går att resa dit, till Rangoon (Yangon) och andra städer. Men att förstå och kommunicera med befolkningen är kanhända svårare. Rapporteringen från landet blir ofta vinklad, så att man inte vet vad man skall tro. Därför blir den bild vi förstår av nödvändighet fel, när vi söker förstå vad som händer i landet.

Klyftorna i Burma är enorma. Militärjuntans stora fördel är inte att de är bra på ekonomi. Deras makt vilar delvis på befolkningens okunnighet, konservatism (i dett fall rädsla för det okända) och inte så lite främlingsfientlighet. Därför är det bra att det är munkar och burmeser som går i bräschen - då fungerar juntans taktik att utpeka demonstranterna som utländska agenter inte.
Militärutgifterna i landet är höga. Skulle det t ex vara så att delar av dessa utgifter går till manufaktorier, skulle det gynna landet. Så är emellertid inte fallet, tycks det.
Vanliga människors möjlighet till ett drägligt liv är för små, när nu priset på oljeprodukter ökade dramatiskt var måttet rågat.
Läs mer och se.