Slutsatserna och slutsatserna av dem

Tre slutsatser av den samlade situationen i mellanöstern är :

Det lönar sig att skapa oreda.
När man skapar oreda kan kan man undkomma. Genom att provocera polis och millitär så får man dem att ryka ihop med allt och alla. Allt och alla kan man gömma sig bakom. Dessutom så får man indirekt hjälp. Detta är inte bara taktist utan fungerar också på ett strategiskt plan. Därigenom tvingar man fienden att dra ut sina linjer. De tvingas bemanna och bekydda varje liten tum. Bra, då får de mindre resurser och dessutom så blir det svårare att kraftsamla i rum och tid. Oredan kan man sedan lösa, på så sätt framstå som god - även om man bara slutat vara ond. Därigenom får man en position i den följande förhandlingen.
Detta system har prövats otaliga gånger. Fungerar oftast. Att ha oreda i länder runt IRAN är till IRANs fördel.

Det lönar sig att skjuta raketer.
Då kan man besluta när och var fienden kommer angripa. Raketer är billiga och blir ständigt bättre. De dödar urskiljningslöst. Ingen precision alls, men det är resursslöseri. Därigenom behöver ingen enskild individ ta ansvar eller besvara frågor om varför. Raketerna används som förhandlingsbrickor. Eftersom ingen ensam grupp kontrollerar dem, så kan många små partiella framgångar läggas samman. Fiendens fruktan blir en faktor.
Det tar dessutom bort fokus från andra frågor, varför dimridån kan ökas ytterligare.

Det lönar sig att ändra sig.
Krigslist är bra, lurar man fienden att förhandla kan man slå mot förhandlingsdelegationen. Dessutom visar förhandlingar att fienden är svag. Förhandlingar kan vinna tid, som kan användas för att förändra läget eller omgruppera. Att ändra sig mitt i en förhandling, gör att fienden ständigt måste uppta sina högsta ledningars tid med oväsentligheter. Det göra också att stora delar av fiendens preferenser avslöjas, utan att man faktist måste ansvar.

Slutsatser av slutsatserna kan vara den som väst ibland brukar dra - full fart framåt: det brukar leda in i en fälla. Eller att en långsiktig strategi måste utarbetas och konsekvent hållas. Att förhala och förhandla får inte ge Iran kärnvapen, då ligger världen mycket illa till. En mellanstrategi : t.ex. att återexportera oredan till Iran eller vända den muslimska världen mot Iran vore vettigare. Om vi alls skall bry oss.

Vive lá france

Det franska mandatet, så kan det komma att åter kallas, när nu Frankrike tar befälet över trupperna som tågar in i Libanon. Frankerna var de drivande i korstågen, Frankrike fick Libanon och förvaltade landet efter 1:a världskriget. Nu skall de åter gå in, denna gång för att förhindra blodbad.

Sverige bör inte delta. Det är inte vårt krig, inte vår sak och inte i vårt intresse. Visst är vi ett land med stora resurser, men samtidigt så skall den som är skyldig vara skyldig. Frankrike får gärna ta ett ansvar, ävem om det formellt är Israel som bombade Libanon sönder och samman. Frankrike behöver sin plats i världen, det blir jobbigt annars. Med trupper uppbundna så slipper Israel, så slipper Sverige, så slipper USA; det är en lösning som gynnar alla. Frankrikes möjligheter att ställa USA mot väggen minskar, som med trupp i Irak och Afganistan ändå inte kan moppsa sig så mycket. Bra, så länge inte något händer - då är det förmodligen bara Ryssland och Kina, som vi har att lita på ...

Vive la´ France ! Jag skriver det igen, för jag gillar när världen tar ansvar. Frankrikte vill ha EUs stöd (här är ett utmärkt exempel på vad EU är bra till enligt Frankrike) och gemensamma ståndpunkt. Libanon vill ha med svenska trupper. Hoppas bara svenska män och kvinnor slipper dö denna gång. Vi har inget där att hämta och inget där att göra, utom att dö. EUs ståndpunkter känns inte så viktiga ute i öknen.