Kommunernas styre

Sverige är en enhetsstat. Det innebär att vårt land inte är en federation av kommuner eller andra enheter. Enhetsstater har en konstitutionell konstruktion där den lagstiftande makten (ibland även den verkställande) koncentreras till en nivå, de är unitära. Istället har staten delat upp vad olika delar av landet skall styra. Kommunerna anses inte vara en del av staten utan kommer liksom underifrån och har växt fram parallellt med det statliga styret och fått mer och mer makt. Kommunerna har flera fördelar. De är lokalt förankrade och deras verksamhet regleras i kommunallagen.Medlem av en kommun är person som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där. Kommunerna kan ta upp skatt vilket de alltid gör. I gengäld finns det reglerat vad de inte gör; försvar, rättsväsende, gränsskydd, utrikespolitik mm. De kan även ta upp lån.

Problemet är att många kommuner är små. Det var inte ett problem när de hade relativt lite att göra och det de gjorde var rudimentärt. Men vartefter komplexiteten ökat har behovet av professionalisering ökat. En lite kommun kan därför ingå i kommunförbund, som delar på vissa saker, exempelvis brandkår. När deras ekonomi försämras kan de inte göra mycket - de tvingas ha viss grundläggande service, men en kommun med dålig ekonomi kommer inte accepteras slås ihop med en som har bättre dito. De hamnar i ett dödläge, i väntan på bättre tider. Kommuner har lite för svårt att samarbeta, då vissa kommuner kan hindra andra från att agera, med motiveringen att de inte har behovet, trots att den andra kommunen kanske har ett jättebehov av detta.

Lösningen skulle kunna vara att länsstyrelsen ges makten att inskrida mot dålig kommunal förvaltning. Skulle en kommun hamna i en situation att de får svårt att fungera kunde staten helt enkelt ta över förvaltningen och dela upp kommunen på de omkringliggande kommunerna. Man skulle även kunna hindra kommuner från att genom att locka till sig viss demografi få en bättre position. Det skulle utjämna skillnaderna över landet. Naturligtvis skulle en sådan makt kunna missbrukas - varför man behöver ett regelverk kring det.  Idag måste staten skriva om kommunallagen eller andra förordningar för att göra förändringar i kommunerna. Det borde vara enklare.

EUs problem

EU har många problem, men dess centrala problem är det demokratiska underskottet. Denna fantastiska eufemism beskriver att EU inte är en demokrati och att beslutsfattandet inte sköts av folket utan av ickevalda byråkrater. Eftersom det är så kommer det påverka själva styret. EU kan gott nog förbjuda rökning på barer eftersom de inte kommer bli avsatta. Nackdelen är att de inte förmår ta itu med de problem som medborgarna vill att de skall ta itu med. De är inte rädda nog att bli avsatta.

För att råda bot på problemet skulle man tvingas slänga ut kommissionen i nuvarande form. I korthet några enkla förslag:

1.  Förmå EU parlamentet att ta sig mer makt och sluta acceptera de förslag på kommissionärer som inte till 100% består av medlemmar av parlamentet. Genom att även få dem involverade i fler stadier så kan de påverka förslag mer tydligt.
2. Ger makten att komma med förslag (initiativ) till de nationella parlamenten som sådana. I de nationella parlamenten idag så kan som regel alla medlemmar komma med initiativ. Men för att inte ge upp all makt till Bryssel utan istället stärka samarbetet då flera länder kunde gå ihop om förslag, ett sådant förslag förankrar förslagen i de enheter som faktiskt genomför besluten - de nationella byråkratierna.
3. Ge sedan makten över på vilken nivå besluten skall fattas till varje folk; för att överföra suveränitet uppåt måste folkomröstning hållas. Det skulle effektivt stoppa den ständiga utvidgningen av kompetenser.