Sanningen om vår ekonomi

Timbro gillar inte bistånd. Det gör inte jag heller. Vi ogillar det av delvis samma anledningar - det ger ingen eller allt för liten effekt. Biståndet som idé bygger på att det går att dra upp hela länder ur fattigdom och missär. Marschallhjälpen i Europa var relativt lyckad. Bistånd idag är misslyckat. Ett land som fick mycket hjälp i Europa var Belgien. Ett land som inte fick mycket hjälp var Finland. Finland är rikare på capita än Belgien.

Biståndet har också den effekten att biståndsorganisationer propagerar för sin sak. De vill få folk att ge pengar. Rika kristna länder och folk ger frikostigt, delvis för att dämpa sin egen känsla av otillräcklighet. En effekt detta har är att propagandan om hur det ligger till i Afrika och annorstädes förvrider verklighetsbilden hos givarna. Rika kristna länder och folk, har en felaktig bild av världsekonomin.

Världen har blivit rikare. Fattigdommen har minskat. Det är bra. Men det är inte en effekt av bistånd, utan en effekt av politik och enskildas initiativ.

Stora länder

En definiton av ett stort land är ett land så stort att det påverkar sin omvärld, mer än omgivande länder. Ett sådant land är USA, andra är Japan, Frankrike, Indien, GB, Iran, Tyskland, Kina, och Ryssland - det finns fler. Dessa länder har ofta en stor befolkning, i de flesta fall en stor och växande ekonomi. Detta i sin tur hänger samman med en stor krigsmakt. Värt att notera är att i princip inga stora länder är utan kust. Ryssland saknade kust, men tog den från Sverige och Polen. Dessa länders agerande på den internationella arenan, måste för fred och frihet, vara balanserad och måttfull.
Skulle Kina och USA införa handelsblockad mot något land så skadas det landet mycket, medan de själva skadas marginellt. Skulle USA höja sin ränta, ökar kostnaderna för Sverige att låna. Denna makt är inte demokratisk. Det är ju svårt att som Svensk eller Kines rösta bort USA. Samtidigt så är just stora länder ofta demokratiska. Undantaget par excellence stavas Kina. Därför ligger det i världens intresse att Kina blir demokratiskt. Kinas makt och ekonomi växer, med detta behovet av reformer. Indien är världens största demokrati.

Stora länder har lättare att göra saker än små länder, som exempel rymdprogram. Det är sådant som kräver stora resurser och ger oklara vinster. Samtidigt så kan stora länder ha nackdelar eftersom de måste ha så generell policy, i frågor som berör delar av befolkningen. Stora länder tycks ha en förmåga att utveckla filmindustri, på ett sätt smärre länder inte har. Det ger dem ytterligare kraft att förmedla sin kultur och sina värderingar.

Stora länders aggression mot varandra får förödande konsekvenser, för hela världen. Världskrigen har format och förött vår planet. Men deras aggression mot små länder är förödande för de små. När stora länder gör fel, så blir konsekvenserna stora. Därför är det viktigt att behålla små länder - så att fel inte sprider sig. De små länderna kan sällan agera unilatteralt. Därför blir följderna av deras försök till unilatterala ageranden, inte fullständiga katastrofer. (Det här resonemanget är inte felfritt) Men Genom att inte ha stora block med miljarder människor skapar vi en säkrare värld. Problemet är att de små inte förmår agera emot de stora - och - att de stora i goda viljors namn agerar maktberusat.

Åsikter om allt.

Många kan om man pressar dem, ha åsikter om allt. "Hur vill du att Göteborgs spårvägar skall vara 2040 ?" Det gäller enkla frågor såväl som frågor om komplicerade förlopp. När politiker frågar väljarna vad de tycker, utgår de från en tidigare diskurs. Politikerna har snackat om saker oändligt många timmar. De har dryftat regionalpolitik sedan barnsben. När de sedan frågar allmänheten om något, tolkar allmänheten frågan utifrån sin mall och svarar sedan 'godag yxskaft'.
- Folkomröstningar är oftast bättre; där förs en debatt och frågor belyses. Men framtidsfrågor av typen "Skall vi bygga 10 000 bostäder i Malmö om 14 år ?" är komplicerade. De är negligerade och de är viktiga. Men de är svåra att som lekman ta ställning till på ett adekvat sätt. De enkla förfaranden som används är dåliga för att få fram en folkvilja, samtidigt sådana att folkomröstningar inte låter sig göras. (Det kan handla om allt för många och sammanhängande val eller där effekterna av valet blir en del av en förhandling, i ett senare skede; eller oklara val - målsättningar)
- Samtidigt så gillar vi politiker med visioner, som ha en demokratisk förankring. Folkrörelser med en blandning av lekmän och experter kan komma fram till mycket goda svar. De kan ha genomtänkta åsikter om allt. Det går inte fort, men resultatet blir ofta bra. Att leda demokratiskt, är det stora problemet för demokratiskt valda som vill ställa visioner. Men de behövs och visionerna behövs, vi som samhälle måste tänka långsiktigt. Därför borde fler engagera sig, lägga lite tid på att tycka till i en fråga. Det är något av det, som är en god demokrati.

Afrika i Afrikas situation, inte Europas ...

EU är ett Europeiskt projekt, för att lösa specifika europeeiska frågor. När Afrika försöker leka europeeisk union så kan det gå hursomhelst. Afrikas problem är stora och behöver specifika lösningar, inte kopior av de som EU har. Visst kan vissa av beslutsformerna kopieras, visst är delar av europeeisk policy bra. Men den är inte afrikansk. Den Afrikanska unionen AU, har Europeiska unionens råd (Assebly), Kommissionen och Utrikesministerrådet. Den efterträdde OAU som precis lika lite som sin föregångere kan lösa kontinentens problem. Afrika har stora problem att lösa, men AU kommer inte lösa dem. Viljan måste vara genuin, annars går det inte.

Men det är klart, sammarbete och fred har gynnat folk i alla tider. Handel och demokrati, likaså. Då kan en dålig kopia av en halvmesyr bli en nästan lika bra halvmesyr, som ändå är bättre än ingenting alls.