Giftemål är bara till för kristna & hetrosexuella

Äktenskapet är något som det vurmas extraordinärt mycket för. Det talas om att familj och äktenskap är samhället stöttepelare, ett sakrament.

Men ett giftermål gör inte ett äktenskap; och en familj, har inget att göra med giftermålet, välsignelsen eller vigseln. Ett giftermål kan ske utan kyrka och utan präst. Det är det yttre tecknet på att man vill bilda familj. En akt för att visa omvärlden att man hör ihop. En fest med tal och lite fylla, duger gott för detta ändamål. Äktenskapet är det som kan uppstå ur ett giftermål eller en familjebildning. Enligt mitt förmenande är äktenskapet den relation som två människor delar. Kärlek, i goda fall. I den meningen kan man ha ett äktenskap utan att ha varken sex eller riter för sig. Giftermålet inom kyrkan är välsignandet av ett familjebildning, en förhoppning om ett långt och lyckligt äktenskap. Det kan nog alla önska sig.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att giftermålet är vackert. Det kan dessutom anpassas så att alla får just de anser vara vackert. Som sakrament fungerar det bara i den katolska kyrkan. Den svenska kyrkan har inget till övers för sakramentet giftermål. Dess sakrament är dopet, nattvarden och möjligen bikten. Men det visar också att detta är något för kyrkorna, inte för staten. Statens göromål i denna fråga är att hålla reda på medborgarna och se till att egendom skiftas lagligen. Det är ett registreringsförfarande, inte något giftermål, än mindre äktenskap. Därför behöver inte staten pilla i de kristnas äktenskap. Den behöver bara registrera och se till att allt sker utan tvång.
- Vill de kristna inte gifta homosexuella eller någon annan, skall det stå dem fritt. Men staten skall registrera den som så vill. Därför är det rimligt att man inför ett äktenskaps- och partnerskapsregistreringsförfarande som också kunde ersätta den borgliga vigseln. Då skulle nygifta få gå till rådhuset och bekräfta att de ‘gift’ sig. På så sätt slapp vi också allt bråk. Den präst som ville välsigna heterosexuella skulle gör det, den som inte vill slapp. Samma sak med alla andra.

Ägande och arbete

Hög andel självägda bostäder ökar arbetslösheten. Tendensen gäller både i Sverige och utomlands. Orsakerna är att den som äger sin bostad måste sälja den, om han/hon vill flytta. Går arbetslösheten upp, går priserna måhända dessutom ned. Att äga en villa rotar dig i högre grad bland grannar än en hyresrätt. Hembygdskänslan är större i ett hus än en lägenhet - likadan som den på andra sidan gatan - på tredje våningen. Personer med hus tenderar att ha en stor del av sitt kapital bundet i huset. Minskad rörlighet ger sämre matchning mellan jobb och arbetare. Det i sin tur ger lägre lön.

Det finns sätt att lösa detta. Gör det möjligt att hyra ut hus och bostadsrätter. Låt dessa inkomster obeskattade gå till att finansiera eget boende annorstädes. Öka bostadsbyggandet ! Det är det enklaste medlet - finns det lediga bostäder så kan man flytta dit. En ledig lägenhet kan dra igång en flyttkedja. Därför är det viktigt att det finns lediga lägenheter.

Samtidigt så kan bostaden vara en trygghet - som gör att man förmår klara arbetslöshet. Det gör också att man kan låna penger, med bostaden som säkerhet, när man skall starta nytt företag.

Konsumentelektronik

Emotiv Systems och NeuroSky är två företag som sysslar med att mäta hjärnvågor och få dessa att påverka saker. Detta är en revolution, om det fungerar på ett tillfredställande sätt. Tekniken som kallas elektroencefalografi kan användas av i princip vem-som-helst, kortar tidsspannet från tanke till handling och gör det möjligt att interagera med datorer. Företagen tänker försöka använda produkterna till att styra dataspel.

Även om idén inte är ny, är användingsområdet nytt. Tidigare har man använt tekniken medicinskt för att diagonsticera hjärnsjukdomar. De första testerna gjordes så tidigt som 1924.

En tänkbar fortsättning är militära ändamål - att styra vapensystem med tankens kraft. När tiden mellan tanke och handling blir viktigare, kommer systemen att hjälpa den som använder dem. Kostnaderna är stora, vilket gynnar rikare länder. Liknande system finns, men är baserade på att piloten i ett flygplan tittar på ett mål och sedan avfyrar. Det har inget med hjärnvågor att göra. Samtidigt så är de etiska aspekterna grava, risken för fel ökar törhända. Ingen hinner göra en etisk bedömning på kortare tid än han själv hinner tänka. (Hmmm ...)

Stress och tankspriddhet gör kanske att tekniken blir svårhanterlig till en början. Men tiden är på utvecklingens sida. Vänta bara.