Tänk inte på barnen

Medan jag satt och drömskt tittade ut genom fönstret på bussen, började de gräla. Hon var 6 år och han nog hennes pappa. Hon hade hästsvans i sitt blonda hår, han saknade sitt. Grälet handlade om huruvida hon fick eller inte fick svära. De vara rörande överens om att det fick hon inte. Sen skilde sig åsikterna, hon ansåg att han, den vuxne också skulle avhålla sig från svordommar. Han gick inte riktigt med på det, men saknade argument.
- Någonstans under en bro hade jag velat inflika 'barn och vuxna är olika och behöver olika regler'. Men jag höll tyst och stirrade ut i natten.

Barn används ofta för att motivera vad-som-helst, allt från vägsträckningar till regler. Man använder dem som slagträn i debatt och polemik. Men de har egna åsikter - ofta de åsikter vi önskar att vi hade, men inte har. Gott så, men barnen är en produkt av oss, som samhälle. Det är vi vuxna som måste ta ansvar för dem. Även om det betyder att vi inte själva är lika goda.
Genom att använda barnen på det sättet, gör vi inte bara dem utan också i förlängningen oss själva, en otjänst. Att använda devisen ' tänk på barnen' är ganska meningslöst, när vi inte ens lyssnar på vad de vill. Det bör vi göra, utan att för dens skull låta dem bestämma. Annars är den vuxne naiv. Vi borde kanske lyssna mer till våra egna bästa stämningars längtan. [Stund i klarhet]