Politik

7/26/2007

Att var oviktig - att var med i EU

I EU-parlamentet finns 785 politiker av vilka 19 st är svenskar. Det blir en representation på 2,42%, vilket ger dig en försvinnande liten påverkansmöjlighet på politiken. Att dessutom bara en del av dem representerar ett parti du röstat på, gör inte saken bättre. Betänk vidare att du är en av 494 000 000 människor i den unionen, så inser hur viktig du är. Men du slipper i alla fall vara diktator och få gehör för alla dina åsikter.

Att ur denna mängd av nästan ½-miljard få fram vettiga politiker med ett moraliskt leverna borde vara möjligt. Det tycker i alla fall jag. Men det är klart, om de är så moraliska eller har en moral som är så skild från min egen, så kanske de fattar beslut som är omöjliga för mig att leva med. DN skriver att vi vill ha både ock. Det håller jag nog med om - eftersom jag inte är diktator ...

Mobbning

De flesta av oss har upplevt mobbning, antingen genom att bli mobbade, vara mobbare eller åse mobbing. Fenomenet är vanligt och finns inte på dagordningen alls. Det formar människor och det berövar alla oss vanliga, lite av vår mänsklighet. I den bästa av världar - skulle ingen mobba. Men nu är vår värld inte särskilt bra eller genomgod. Det är inte så att alla skolbarn hjälper varandra och bjuder på godis. Frågan handlar inte om godis. Den begränsar sig inte ens till skolbarn, den fortsätter upp i åren och förfinas till att nå oanade höjder.
Den snygga mobbningen står företrädelsevis kvinnor för (?), medan män är mer brutala. Har någon skruvat isär din kontorsstol, är det förmodligen en man. Skulle stolen däremot placerats i receptionen och prydas av en krukväxt med taggar, har du att göra med en kvinna. Beteendet är ett svar på att du gjort något, någon inte tycker om.
Skulle du däremot bli utsliten på rasten i håret, få utstå glåpord och tvingas försvara ditt val av kläder, är du ett barn och blir mobbat av ett annat barn. De flesta vuxna har självkänsla nog att ta till trubbigt våld, när det kommer till att bli utdragen i håret. Ytterst få skulle alls accepera det. Men barn är inte vuxna. Mobbning är dessutom inte ett individproblem, utan ett gruppproblem.

Mobbningen tillåts fortsätta med lama ursäkter. Att det löser sig av sig självt, är inte alls säkert.
Exakt hur kommer man tillrätta med mobbning ?
Ofta måste den mobbade själv ta saken i egna händer. Att tala med auktoritstsfigur hjälper ofta, om än kortvarigt. Våld fungerar bara om den mobbade själv står för det. Att ha ett system, som fångar upp mobbare och tar bort dem från de mobbade är bra. Det har sina nackdelar, men kan fungare. Att ha ett system som gör att ingen alls mobbar, är naturligtvis det bästa. Men det är inte alltid möjligt. Summa sumarum så måste lösningarna som tillämps vara specifika, anpassade och rimliga. Vad det nu är, och för vem ?

Mobbade kan trösta sig med att forskning visar att skolbarn som mobbar blir kriminella betydligt oftare än andra senare i livet. Det går dåligt för dem. Ha !

7/22/2007

Upprörande extremism i spelmansvärlden

Svensk folkmusik är fantastisk. Den är rik, den är har bredd och den har en glädje i det den skapar. Det finns mycket bra folkmusik. Långt mycket av den, når aldrig så långt ut i den större världen. Lokalpatriotism är trevligt och bra, men hittar ibland fel.

Ett sådant exempel är de stora stråkensemblerna man understundom kan stöta på. Fler än fyra fioler gnisslar ikapp. Utan uppbackning. Ingen orgel, ingen trumma och inget blås, intet alls. Bara ett unisont spelande utan stämmor. Det är så att man vill gråta. Så oproffsigt. Nog för att det skall vara folkmusik,. Men den skall vara folklig, på det sättet att man skall vilja lyssna på den. Åtta fioler är som regel inte ett publikfrieri. Det är att döda det goda och vackra i ett instrument att hylla. Fiolen tar för stor plats i svensk folkmusik. Svensk folkmusik skulle behöva mer Hedningar fler Väsen och lite Triakel. Samtidigt får man inte förlora Höganäs dragspelsklubb.

Ett annat exempel är det faktum att datum för festivaler och spelningar ibland annonseras på ett sätt att det inte går att få del av informationen. Man marknadsför inte folkmusik som musik, utan som lokala antikvariska reliker. De skall bevaras inte för sina kvaliteer, utan för sin särart, tycks det betraktaren som. Intresset finns på det lokala planet, men inte hos någon form av centrum. Här gör Northside ett bra jobb, genom att verka för utvecklande och (re)populäriserande.