De gamla gudar leva än ...

... bland skålar och pokaler. Kanske just där !

Att ta sig ett glas har sedan gammal tid varit en del av religiösa aktiviteter. Kanske inte bara när det är religiösa högtider inblandat, men kanske mer då. Folk dricker och blir fulla. Odrägligt fulla och absolut inte desamma. I någon mån kommer forntidsmänniskorna fram, fernissan är ibland påfallande tunn. Är det så - att vi beter oss som vi vill, när vi är berusade ?

Eller är det så att människor automatiskt blir dumma i huvudet ? Det lutar åt det förstnämnda. Det är i alla fall en from förhoppning. Att man i fyllan tar sig friheter man annars inte gjort. Den vanliga tanden för tungan är inte riktigt där, samtidigt som mångas personlighet förändras. Det kan visserligen vara asagudarna som ligger bakom, men jag tror på mer närliggande orsaker. Dels så dämpar alkoholen dämpningscentrum i hjärnan - dels så tror vi att vi förändras. Då får vi en placeboeffekt. Michael, 35; börjar veva med armarna, för att visa vilken karlakarl han är.
Att vara just ohämmad är sällan en del av religionen. Tvärt om så förmår religion ofta människor att föra hämmade liv. På gott och ont. Religion och alkohol har således delvis motsatta effekter. Det ger oss ett val. Möjligen då med undantag för asatron. Men jag vet vad flertalet väljer, i valet mellan Abrahams gud och vinet.

Att religion skall vara motsättningen till trevliga och meningsfulla liv, är inte givet. Men det är en motsättning som tycks bestå. A votre santé mon Frere !