Politik

2/16/2008

Medierna och demokratin

Att människor har möjlighet att skaffa sig information är en grundval för demokratin. Utan relevant, sann och trovärdig fakta blir den offentliga debatten pannkaka. Dessa saker är basingredienser. Medias roll är att ta fram sådan information.

Riktigt så rosenskimmrande är det nu inte. Media är inte någon objektiv förmedlare, utan devis en egen fristående aktör. När media tar på sig allt för stor roll i skapandet av nyheter sker en förvrängning. Istället för att publicera ett tal som en viktig politiker hållit, skildrar media vad som hände när politikern höll ett tal. Sedan skriver de vad han/hon ville få fram. Allt för ofta silas viktiga distinktioner bort, media skriver ju för att få läsarsiffror, grundmaterial undanhålls, för att det inte har ett värde för media a priori.

Det går att få tag på informationen. Internet är fantastiskt. Det går att läsa utdarg ur riksdagsdebatter, det går att får reda på mediernas egna dikussitioner om sig själva. Detta kan man som medborgare använda för att skapa sig en mer adekvat verklighetsuppfattning.

En metod man kan begagna, är att ta en nyhet som noggrannt söka reda på vem som skrev den, vad journalisten tidigare skrivit. Sedan söker man reda på fakta i målet. Det man ofta får reda på är att förvrängningen är avsevärd. I princip aldrig kommer man fram till det samma som journalisten. Problemet är att ingen annan heller gör det. Gör vi flera tillsammans undersökningar kring samma ämne, kommer vi som regel fram till ungefär samma sak. Men det är inte det som skrivits. Det här ett problem, främst som kanske beror på dålig tid. Journalister tar sig inte tid att ta reda på fakta utan skriver av varandra (främst då TT), för att hålla tidsgränser.
Så länge man håller detta i minnet kan man läsa nyheter, men det är med andra glasögon det sker. Vi lever inte i en perfekt demokrati, vi lever delvis i en medie-krati.

Arbetslinjen

Från Moderat håll har det hävdats att Socialdemokraterna givit upp den sk arbetslinjen. Moderaterna och Socialdemokraterna har dock olika motiv vad gäller utgångspunkten för idén om arbetslinjen.

* Socialdemokraterna hävdar att arbetslinjen går ut på att höja antalet arbetande, lönerna och att bidragen gör det möjligt för människor att ta mer attraktiva jobb. - Socialdemokraterna ser törhända Moderaternas politik som en konspiration för att få arbetarna att ta vilka jobb som helst, genom att svälta ut dem.

* Moderaterna hävdar att arbetslinjen skall göra det attraktivt att arbeta mer, inte bara för dem som arbetar redan utan för alla. Därför vill man sänka skatter och bidrag. - Moderaterna ser törhända Socialdemokraternas politik som bakåtsträvande och ett missriktat försök att ge folk bidrag och därmed vinna röster.

Egentligen har inte Socialdemokraterna accepterat att de givit upp arbetslinjen (även om det inte i valrördelsen eller senare har hävdats från officiellt håll att S söker "En nation i arbete") eller debatten som sådan. Men i likhet med många andra debatter så framstår de båda som självklara huvudalternativ. Om detta är de i princip överens.
Arbetslinjen skulle kunna definieras som att den förda politiken skall skapa så många jobb som möjligt. Socialdemokraterna inser säkert som andra att detta gynnar arbetarna, men menar att idén från moderat håll används som murbräcka för allehanda gammal skåpmat. Att Socialdemokraterna inte vill ta debatten är delvis av taktiska skäl - debatten handlar ju om huruvida de svikit arbetslinjen eller inte.

Enklast nu vore för oppositionen att komma med egna förslag och lösningar, istället för att som nu sitta relativ tysta i bänkarna och gnälla om hur dålig regeringen är. Det finns en risk att väljarna kommer börja gilla den.

Att lansera egna begrepp och problem ger den som lanserar möjlighet att styra. Nu väntar vi ivrigt på debatten om "flexecurity" - vem hinner först ?