Karelen

Karelen lever i minnet. Lever därför att ett lands (Finland, men därigenom också Sveriges) idé om sig själv är kopplat till platsen på andra sidan gränsen. Karelen, det låter kargt. Jag ser framför mig hur människor överlever, hur husen liksom i en målning från förr har grånat. Karelen, det är ett mytiskt land.

Karelen var en gång en av Sveriges utposter i öster. Vi vann det under korstågens tid, så länge sedan var det. Där byggde man Viborg, för att försvara handeln och ge plats åt dem som använde stråket Stockholm - Novgorod. Idag är Viborg fattigt, jag fattigare än det var när Finland förlorade det. Investeringar saknas, de som flyttat in har ingen koppling till platsen och droger (hur kul låter inte intravenöst heroinmissbruk ?) florerar. Är detta myten ?
En by: Hiitolas arbetslöshet är ca 60 %. 1939 fanns 124 fabriker i området, idag finns 16. Antalet affärer har minskat till 1/10-del. Området är i ruiner, det är ändå 50 år sedan kriget slutade. Statistik är en sak, lidande och krig en annan.

Karelen lever i minnet, det är därför 420 000 finnar och svenskar vill besöka området, se om där finns det liv några av dem ännu minns. Snart kan minnet vara utplånat, men Karelen kommer leva igen.

Det är min mening att Karelen, succesivt borde återförenas med Finland. Inte bara för värdet i det, utan för dem som lever där idag. Finland löser deras problem bättre än någongång Rysslands Tsar. Som sången ljuder: 'Ingen nöd och ingen sorg, ty kejsar'n bor i Petersborg.' Glöm aldrig Viborg eller Nyen.

Lukten

Svenska städer börjar lukta mer som kontinentens. Den luken är svårt mycket ofrächare än den jag var van vid. För bara 2-3 år sedan luktade en svensk stad inte av sura sopor och avgaser lika starkt som idag. Den luktade friskt, i vart fall tidigt en morgon. Du märker det genom att gå upp en morgon, tidigt. Tidigare än andra. 4 - 5 - 6 är bra tidpunkter, helst en söndag.
Insup lungnet, känn brisen från hav eller slätt. Lyssna till fåglar vars skrik annars dränks av trafikens buller. Lukta på luften. - Den har förändrats.

- Vår uppfattning om Sverige är idén om landet med den lysande missionen. Landet lite-bättre-än-alla-andra. Landet som skulle ta emot de förföljda, deras barn och ättlingar. Landet som var friskt och starkt. Landet i norr. Allt det, med därtill var 'ett vi'. Man kan fråga sig hur väl det stämmer idag. Nu, när städerna luktar som på kontinenten. När detta vi ändrats och förändrats då måste idéerna förändras. Sveriges självbild får oss att handla enligt vissa mönster. Vi lever upp, till vår bild av oss själva.
Men skulle den bilden vara fel, blir handlingarna (kanke inte fel ... men) inkonsistenta.

Sveriges mission i världen är multilateralism, generositet och sammarbete. Vi har i sann nordisk anda sammarbetat. Vi löste konflikten med norrmännen som ville bryta sig fria. (Den mest jublande lögnen !) Vi hjälpte palestinerna i deras kamp. (Eller var det deras terrorledare ?) Vi mäklade fred och demokrati världen över. (Med surt förvärvade skattepengar) Vi är Landet lagom.

Prövotid

Det är dags att pröva något nytt, i utrikespolitiken gentemot Israel. Kanske borde vi t.o.m. stödja en demokrati ? Hitintills så har Sverige nästan uteslutande stött självmordsbombande islamistiska terrorister i konflikten den Arab-Israeliska konfilkten. Märkligt för ett land som säger sig vilja sprida demokrati.

Många vill nog se den vändningen, möjligen med undantag för Crin Jämtin, som stödjer terrorn. "Sverige [kommer] att gå in med humanitärt bistånd i form av pengar och material. Det lovar biståndsminister Carin Jämtin. [...] " Vidare heter det att 'Israels attacker mot palestinierna är "oacceptabla" '.

- Nej, det är inte Israels attacker som är oacceptabla, utan terrorn. Det är terrorism och Hamas som är oacceptabla. Det är dem vi inte kan acceptera. Möjligen kan man också ha svårt att acceptera Carin Jämtin.
Det är inte övervåld att skydda sitt lands befolkning med system liknande Arthur. Det är övervåld att använda hemmagjorda raketer utan precision.