Karelen

Karelen lever i minnet. Lever därför att ett lands (Finland, men därigenom också Sveriges) idé om sig själv är kopplat till platsen på andra sidan gränsen. Karelen, det låter kargt. Jag ser framför mig hur människor överlever, hur husen liksom i en målning från förr har grånat. Karelen, det är ett mytiskt land.

Karelen var en gång en av Sveriges utposter i öster. Vi vann det under korstågens tid, så länge sedan var det. Där byggde man Viborg, för att försvara handeln och ge plats åt dem som använde stråket Stockholm - Novgorod. Idag är Viborg fattigt, jag fattigare än det var när Finland förlorade det. Investeringar saknas, de som flyttat in har ingen koppling till platsen och droger (hur kul låter inte intravenöst heroinmissbruk ?) florerar. Är detta myten ?
En by: Hiitolas arbetslöshet är ca 60 %. 1939 fanns 124 fabriker i området, idag finns 16. Antalet affärer har minskat till 1/10-del. Området är i ruiner, det är ändå 50 år sedan kriget slutade. Statistik är en sak, lidande och krig en annan.

Karelen lever i minnet, det är därför 420 000 finnar och svenskar vill besöka området, se om där finns det liv några av dem ännu minns. Snart kan minnet vara utplånat, men Karelen kommer leva igen.

Det är min mening att Karelen, succesivt borde återförenas med Finland. Inte bara för värdet i det, utan för dem som lever där idag. Finland löser deras problem bättre än någongång Rysslands Tsar. Som sången ljuder: 'Ingen nöd och ingen sorg, ty kejsar'n bor i Petersborg.' Glöm aldrig Viborg eller Nyen.