Blod, ära och död

Vissa av oss ger blod. Andra är blodsugare. Ytterligare andra är blodfattiga. Just blod är något de flesta av oss har en relation till. Blodet som symbol för släktskap och historia, har hetsat miljoner till krig och död. Blod, rött och syrerikt, eller blått och kungligt - alla blöder och dör vi.
Blodsmat är populärt, men avskyrs av Abrahamitiska religionsutövare. Det var att dricka upp djurets liv. I Sverige motarbetades blodsmat och hästkött, eftersom det förknippades med den forna seden. I Israel kan man knapt köpa det, än idag.
Stockholms blodlager visar hur mycket blod Stockholm har och behöver. Kanske borde du ge ? Vissa av oss ger blod, andra är blodsugare. Relationen till blodet och kanske också smaken den salta och pikanta, får mig att minnas: när det gör sådär ont att man inte kan och inte vill mera. Bara vill ge upp. Blodssmaken i munnen. Andan i halsen och hur det dånar genom öronen, när man pressar sig. Tanken på målet, på att man måste försöka trots smärtan och hur skönt det känns när man lyckas. Det var blodomlopp. Kanske borde man springa ?
Andra är blodsugare: Det har kommit till min vetskap att det finns blodtransporter, som körs av särskilt utbildad personal. De vaktas av väktare och förses med blåljus. Min fråga är : varför ? Är det så att man är rädd för att bli rånad av vampyrer ?