En plats som inte finns

Emedan jag sutto och långsamt färdades genom natten, kom jag att tänka på alla de platser jag bara åkte förbi. Har de namn ?
- Naturligtvis har de namn och historia. En bygd med människor och liv, där de lever och (förmodar man) frodas.

Den idé jag fick var att skapa en fiffektiv bygd, men en historia. Ge den företag och människor. Kanske en dåligt uppdaterad tidning med arga insändare eller en hållplats som bara sporadiskt trafikeras av SJ. Judte en sådan håla du åker förbi, som du hört talas om, men inte riktigt besökt. En håla, vilken som helst som skulle kunna ligga i närheten. Just där, började min tankeresa.

Schimären skulle kunna heta Sölvesholm, ligga i Småland och ha exakt 3002 invånare. Den är del i en lite större kommun t.ex. Vaggeryd. Sölvesholm grundades under Magnus Eriksson tid, och dess medeltida kyrka står mitt i staden. Sölvesholm anser (till skilnad från alla andra) att de är en stad, eftersom de fick stadsrättigheter av Sten Sture d.y. . Fram till 1972 hade staden en blomstrande tekoinustri, men den har efterträtts (oklart av vad). Men man har bl.a. ett museeum och en företagspark. Sölvesholm har också ett hårdsatsande bandylag i division 2 (södra). De var i divison 1 senast 1992, då de blev nedflyttade efter ett tveksamt domslut. Kommunordförande Rolf Nilsson (s) har styrt med hjälp av (c) sedan 1980, då han tog över efter sin far. Hans politik har bla. främjat kreativitet och ledarskap. Bl.a. har ett gemensamt lånekort införts, som gäller i alla omgivande kommuner. Man driver projekt och ordnar drejkurser. Man är allt som en kommun skall vara.

Kanske skulle man skapa fiffektiva företag, få dem att t.ex. kommunicera med omgivingen.

Nu får du fundera vidare själv ...

Kulturfestival i Stockholm

Allt om Tisdagens kultur i Stockholm, kan jag inte säga. Men det folkmusikala inslaget var bra. Trenne timmar och något därtill pressades det till. Ändå inte illa. Musiken var levande, ropande, vacker och klar. Flickan jag dansade med fager. En sommarnatt !

Irmelin fick mig att rysa, att hänfört stirrra in över scenen. Tre små ... å det låter så mycket, så juvligt och så rent. Det som först förstår är mina smalben, håren sätter sig på ända och vägrar gå ned. Sedan sprider sig känslan, närheten och behagligheten - jag är med. Jag flyter sakta in i sången och dras med ner i bråddjupet. Måtte det aldrig sluta !

Gruopa (varför stavar de sååå ...) är proffs. Det märks på ljudbilden som med tre instrument (ibland bara två) är både varierad och stor. Jag hade kanske valt andra delar av reportuaren, att spela regn denna dag - det går inte. Sen tog det fart och publiken kom riktigt igång. Kontakten kändes underbar - min eloge .

Sofia Karlsson med ensemble, får oss att studsa och le. Jämte instrumenten ser hon liten ut. Men hon låter mer och spelar som en countrysångerska av rang. Influenser och takter binds osynligt samman, traditionen lever sitt eget liv. Pust !
Ibland saknade hon sina vänner, ropade ut till dem som skrivit texterna. Sofia: de är bra.

Väsen lyssnar jag inte till. Vill inte, jag sveps med och in i dans. Fastare takter ? Det är svårt att dansa, men jag är lycklig. Väsen, är bra, kanske borde jag lyssnat mer. Men det är så mycket, där är sköna. Väsen passar en sommarkväll, liksom ackompanjerar livet denna kväll, så underbart. Inga misstag, bara bra musik. Jag gillar väsen, alltid, inte bara ikväll. Men särskilt ikväll.

Stockholms Spelmanslag, är många. Buskspelen kommer igång. Spelmanslaget är riktigt och rätt. Rekordeligt är ett ord som passar. Inte samma leben und geist som hos Groupa eller Väsen, men med färre lyssnande är dansarnas andel långt större. Då passar de perfekt. Planering, när den är som bäst. Det enda som stör är en man med en flaska. Han vill vara med, jag förstår varför.
Spelmanslaget fungarar utmärkt och jag kan i trygg förvissning lämna Gustav Adolfstorg. Mats Berglunds trio, ser jag en annan gång. De är de värda.

Knarkfestival i Uppsala

Reggae är känt för att hylla illegal droganvändning. Långt ifrån alla som sysslar med musiken sysslar med knark, men de är inte bara en liten minoritet. De är huvudfåran. Polisen är dock nöjd med reggae-festivalen; bara 237 omhändertagna hittils. Tänk om polisen grep 200 centerpartister och kommenterade :
- "Det har varit lugnt och städat. En trevlig festival", sa Peter Lindbergh, polisinsatschef för kommenderingen.
Men nu är det reggae och inte center-stämma. Då är 237 tydligen en låg siffra. Någonstans måste jag ifrågasätta polisens omdömme, om det inte var så att det var 100 000 deltagare och de kontrollerade var enda en. Men enligt uppgift så har polisen i år främst inriktat in sig på yngre besökare och flickor. I vilket annat sammanhang hade vi accepterat detta ? Inte en centerstämma i alla fall. De är kanske 10 000, vilket gör att var 42:e person togs. Hmm ...

Polisinsatsen är för liten, vet man att det förekommer rikligt med tillfällen så kan man ju ta tillfället i akt och framkalla kissprov på ALLA som befinner sig på festivalområdet. En gång om dagen.

"Det är lite skillnad mot festivaler som Hultsfred där det blir en hel del fyllor och bråk. Det slipper vi här." Kommenterar polisen glatt vidare. Här måste jag ifrågasätta om det stämmer ... och NEJ det är FEL. Det inträffade personrån och under torsdagen fick polisen in en anmälan om våld mot tjänsteman efter att en kvinna knäat en säkerhetsvakt. Stölder var också ett problem. Sen var det de 237 omhändertagna. Uppsalas alla fylleceller är mystiskt nog fyllda. Kanske har något med saken att göra. Å Hultsfred är lite större, sörru.
Tydligen har de dessutom organiserat det hela enligt löpande-band-principen. För att effektivisera. Bra, men var annars behövs denna åtgärd. Centerstämman ? Sedan så kanske man skall ha klart för sig, att festivalen inte är över. Pissprov på var enda en - säger jag. Läs gärna reglerna för festivalen - jag tror inte att reglerna formuleras lika på centerstämman. Kanske.