Behovet av frälsning

Människor söker vägar att förklara sin oro och omvärld. Det kallas vetenskap och religiöst sökande. Men människan är som en stock uppspolad på en främmande strand, inte riktigt i takt och samklang med tiderna. Den smärta som tanken och medvetandet skapat vill vi döva. Karl Marx sade att 'religionen är folkets opium', men även opium är folkets opium, liksom f.ö. TV.

Vem behöver frälsning idag ? Frälsning, låter så ålderdomligt, så gammalt och förlegat att det vore som att fråga om någon ville ha korngröt, med vatten. Det låter fattigt. Men när man hör religiösa människor beskriva det är det som om de beskriver vatten. Alla beöver vi vatten, den som inte druckit törstar. Men det räcker inte som förklaring. Frälsning ses av olika som olika saker- att uppleva guds nåd (sic!) , samverka med guddomar eller gå in i tron allena. På intet sätt kan kristendomen som nog får sägas 'äga ordet' ha monopol på frälsning. Frälsning är i så fall en personlig sak, beroende av den egna fria viljan. Det ses som en fortsättning på strävan efter helighet . (Helighet kommer från att bli ett - att bli hel och Frälsning kommer från det gamla svenska ordet befrielse) Just detta att befria sig från världen och forma sig till förståelse av den är ett återkommande inslag både innom asatron, kristendomen, islam och hinduismen. På så sätt blir frälsning och uppgå i brahman samma sak. På så sätt är det människan och dennes religiositet som står i centrum för religionen, samtidigt som den natruligtvis förklarar vad 'gud' skulle innebära.
Vetenskapen har en liknande drivkraft, men där det direkta studiet av omvärlden börjar med mer banala saker. Religionen springer iväg, hoppar mot skyn och vetenskapen går stirrandes ner på marken. Nyfikenhet är ett mänskligt drag och det kanaliseras olika. Frälsningen saknas innom vetenskapen, i meningen att det inte finns en slutpunkt. Viljan att se en slutpunkt tar ibland över innom det religiösa sökandet, man slår ifrån sig och vill sätta ett monolitiskt frågetecken där detta i sig inte förklaras - vilket ger vetenskapen en fördel eftersom den hela tiden rör sig sakta framåt.
Behovet av frälsning är säkerligen existerande hos alla, äevn om inte alla känner det på det sättet. Upplevelsen av behovet varierar och behovet varierar. Men människan är konstant. Sökandet är evigt. Tiden är ung och vetenskapen egentligen inte i konflikt med religionen - det är när religionen försöker förklara vetenskapen man misslyckas. Det är då konflikten blir stor.

Frälsning är en livboj utkastad i ett stormande hav. Och inget är säkert. Vi behöver kanske inte frälsning, men vår frihet ger oss en möjlighet. Vår historia visar att människan formar sig och sin omvärld, men ändå: framtiden är alltid osäker.

Fä dö, släkten dö,
även själv skiljes du hädan,
men eftermålet dör aldrig
för den, som ett gott har vunnit.

47 % är för mycket ...

USA står för ca 47 % av världens samlade militärutgifter. Det är 644 miljarder US$, en hisnande stor siffra. Inte nog med det, den växer och har nått nivåer som under 80-talet. Då var det kallt krig och Sovjet rustade på sin sida järnridån. Idag har vi krig mot terrorism, eller kanske krig mot de amerikanska hushållen ?

De 47 % är kanske inte inte bara vapen och manskap - mycket går till andra saker som utbildning och hjälp till soldaters familjer. Kinas andel av den totala kakan kan vara högre än 122 Mdr Us$ - men i alla fall så lär man få mycket för pengarna. Kinesiska soldater och kinesiska vapen kostar inte lika mycket som amerikanska. Att jämföra dessa storheter är inte lätt.

Det vi vet är att kärnvapnen inte tas bort, att kvinnor utnyttjas i krig och att ingen ingriper. Vapnen och pengarna - kan rätt använda göra mycket gott, skapa säkerhet demokrati och fred. Men det sker inte. USAs invasion av både Irak och Afganistan hade goda syften, men det blev inte som man tänkt. Det blir det sällan och det är synd. Vägen till helvet är stensatt med goda intentioner. Men att omrikta budgetarna mot att kunna hantera andra problem än just kalla kriget tar tid. Under den tiden gör företag som tillverkar krigsmaterial goda vinster.

Rökning och rökare

Rökning är onyttigt - det visste vi redan.

Rökare tar paus - det har vi sett.

Rökare sprider sin rök - det har vi märkt.

Rökning är ett otyg. Rökningen koster oerhörda summor och ger inget tillbaka. Rökarna jobbar mindre än icke-rökarna. Deras pauser kan vara 10 minuter och 20 gånger per dag. Mer normalt är kanske 5 min á 6 ggr. Det är ändå en full halvtimme, som inte alltid tas i samband med ordinarie rast. Visserligen så är kanske rökarna mer sociala, men samtidigt så har de visat att de inte kunnat stå emot grupptryck / inte lyckats ha viljestyrka att sluta. För att ytterligare lasta dem så sprider sig röken och tvingar omgivningen att inandas onyttigheterna. Cancer är bara förnamnet !
Snusning är onyttig, men det är ändå en sak som de håller för sig själva. Kanske kunne rökning förbjudas, till förmån för snus ?

Astrologi är roligt, astronomi nyttigt.

Ända sedan jag var liten och upptäckte att himelen var jättestor har jag gillat stjärnorna. Jag har namngivit ett stort antal. Visserligen är det bara jag som kommer ihåg och vet om just mina namn på dessa stjärnor - men nu spelar det ingen roll. För roligt var det.

Astrologi är också roligt. Mest eftersom det är ett stort och underskattat skämt. Mycket eftersom snusförnuftigheter förpackas på ett så charmigt sätt. Man kan läsa dagens tidning och insupa en massa nyttigheter under horoskopets tecken. Men då skall man läsa alla och sedan fundera över dem. Ibland tycker jag alla stämmer precis på mig. Det är tankar om att man skall ta vara på sin tid och inte irritera sig på småsaker - det är praktiska råd med vänner och det är en hel del strunt. Trots det går det att tycka om.

Dagens visdom kommer från skytten : "Vissa spänningar kan bero på att du har misstolkat någons intentioner." Värt att notera är att Grisen och Ormen hade samma sak idag "Var noga med säkerheten." - och det är alltid ett gott råd.