Johan Staël von Holstein och svensk entreprenörsanda

Affärsvärlden tycker illa om Johan Staël von Holstein, delvis med rätta. Johan själv han man tycka mycket olika om, han är säkert en trevlig prick över ett par öl, men det är inte personen inlägget vill riktas emot. Snarare är det så att Johan fått klä skott för alla dem som gör dåliga affärer och har för mycket fantasi i förhållande till förmåga. Drömmare finns det gott om, å när de kommer över pengar kan det gå lite hursomhelst. Förmåga är därför centralt. Många äldre har förmåga, unga har drömmar. Ibland.

Jante är bra, därför att det håller folk på banan. Jante gör drömmarna mer eftertänksamma. Men det hindrar inte historien från att vara full av vågspel. Sverige har varit en av de framgångsrika nationerna på det. Men sedan kommer vi till facit av idag; det puffar på för lite. Utvecklingen av nya företag sker inte snabbt nog. Dags för lite medicin. Affärsvärlden tycker Johan är besk. Men då tycker jag de kunde komma på något bättre. Det jag helst skulle vilja ha är någon form av centralt forum som parade ihop rutinerade rävar med branschkunskap och ungtuppar med visioner. Tillsätt kapital. Exit.
Nu är det inte så enkelt. Men en sak vi har allt för lite av är annars kopior av företag. Kinerserna kopierar framgångsrika produkter, vi borde kopiera företag. Gillar vi det tyska företaget 'Zexy:AG' - så kunde vi starta en svensk kopia. Starbucks råkade ut för fenomenet, men det finns fler branscher. Nischen: skapa kopior av företag är förvånansvärt tom. Det är enklare att veta vad man satsar pengarna i om man kan åka till USA och se vad det är, i verkligheten. Kanske är det inte så enkelt. Men det är bra mycket enklare och något Johan skulle kunna ta upp. ( Eller vänta nu: Nej! Johan ta inte upp det. Låt någon annan, mer erfaren göra det. Marcus Wallenberg, var är du ?)

Svensk entreprenörsanda har ibland varit driven av avund. "Det där grannen gör och tjänar pengar på _________. Det kan jag å göre, mycke bättre. Imorgon, då skall du se, Johan." Det är avundet när den är som bäst. Som sämst är det en missundsamhet som skapar tankar om hämnd eller rov.

Jante och Avundsjuka skall driva oss framåt. Hurra !

Irak

Exkat hur flexibel, är den amerikanska arméen ? Krig handlar om teknikutveckling, mod och anpassning - i någon mån. Att anpassa sig till rådande förhållanden har Amerikanerna varit dåliga på. Med stora truppmassor och centraliserad struktur så tar förändingar tid. I gengäld är förändringarna mer överlagda och väl genomförda. I Irak liknar 'inbördeskriget' en ständigt ändrad situation, där inget kan tas för givet. Helikoptrar som förut varit ett vinnande koncept - skjuts ner om igen . Mellan två och tre amerikaner dör varje dag.

Att skapa en situation som ingen kan kontrollera är islamisternas mål. Det är en taktik de använt under lång tid. Civila offras, retas och förmås kämpa, oklart för eller emot vad. Religioner och grupper ställs emot varandra. När sedan krigströttheten sätter in slutar de, varvid de framstår som fredens män. I en situation där alla vill ha fred, skapas sedan domstolar. Kaos och föränderlighet är deras vapen.

USA måste hitta en väg ut. Det blir inte enkelt, men en stab av underättelsemän och tänkare borde kunna ordna det. Bara man inte lämnar irakierna i sticket. Det vore lite för flexibelt. Samtidigt så är USA ett av få västerländska länder som kan kriga. Sverige kan det inte, vä är få och vi har inte en ålderspyramid till det. Iran däremot har en stor mängd unga män. När jag läser igenom listorna över döda så slås jag över hur personligt det blir. Statistik är en sak. Chad R. Hildebrandt,"Chaddy Bear" (22) en Marinsoldat från NewMexico är en annan fråga. Hans vänner gillade honom och var stolta, vem skall dem trösta ? När fler dör, kan man inte klandra familjer och vänner, för viljan att andra skall få komma hem. Det är ett av krigens eviga tragedier. Där vi sitter soliga dagar och ser på moln och fridsamma länder, är det svårt att förstå det som händer långt bortom horisonten. Ändå måste vi, för Irak är en del av allas vår värld.