Spritskatter

Idén om att skatter ändrar en varas pris och därmed konsumtionen, är en grundpelare i Sveriges alkoholpolitik. En annan är att ju högre den totala konsumtionen är, desto större skador orsakar den. Syntesen är naturligtvis att höjda priser medför färre skador.

Med högre alkoholskatter kan man också finansiera sjukvård och annat, man kan t.o.m. finansiera ersättningar för de skador som uppstår. Alla skador ? Nja, det vill man inte. Som så mycket annat i Landet Lagom, så går man halva vägen. Man finansierar bara nästan alla skador med spritskatter; möjligen skall resturangmoms och annat sådant räknas in på plus-sidan, men faktum kvarstår. Kostnaden för konsumtionen är hög.

Ett annat problem är att den konsument som dricker bara-sådär-normalt-mycket får betala för skador som han/hon inte drabbas av. Man får betala för andra som super för mycket. Å det är ju orättvist. Det finns ingen bra lösning på problemet, bara en bästa lösning.

Hasch och tobak har liknande probelm, men inget av dem är så utbredda som alkoholen. Ett höjt pris följt av en utfasning av alkoholen är möjlig, men knappast önskvärd. Men däremot skulle det vara möjligt för tobaken. Ett tobaksförbud skulle kunna upprätthållas, om det fanns legala medel att stilla nicotinberoendet. Sådana medel finns, snus och plåster, finns redan idag. Kanske skulle vi ge oss på tobaken ? Alkoholen kan folk bränna själva, men tobak odlar nog ingen själv. Hasch odlas, men det mesta importeras. Hmm... tanken är svindlande.