Förlåt mig moder jord, ty jag haver syndat.

Först bör det tillåggas att jag inte tror på synden. Men jag tycker det är synd och skam att vi förstör vår jord. Det är vår skyldighet mot kommande generationer att bruka och vårda jorden, så som våra förfäder. Det ligger i människans natur att förändra sin omvärld och sig själv, men precis som vi kan förstöra oss själva, kan vi förstöra jorden. Det är fullt möjligt och det kommer att ske om vi samfällt tar ett avsvar.

Jag har syndat; förty jag har rest långt mer än jag borde. Flyget som vi använder för att se nya delar av jorden, förstör den också. Resorna och transporterna, tillsammans med betongen är stora bovar av koldioxid.
Att minska på transporterna skulle tveklöst minska vår välfärd och riskera störta miljonerna i 3:e världen ned i avgrundsdjup - förbättringar till trots. Vår välvilja med kommunismens offer i Kina orsakar altså växthuseffekt ...
Betong, har jag aldrig gillat. Ta bort den nu ! Den är ful och låter sig ogärna smyckas, å hur vi än gör så breder den ut sin tråkiga gråa massa. Visst kan vi förstå behovet av broar och viadukter, men måste de bygga solitära höghus där ingen känner sig hemma, 14 våningar ovan jord ? Betongen inbjuder till klotter. Ta bort den nu !
Resor, som vi unnar oss för att se jorden, förstör den. Det om något är en ironi. Vår törst efter skönhet och bort från betongen, förstör besöksmålet. Sitt hemma och surna !