Samarbetets politik

Innom politiken är det legio att samarbeta. Vi har en Allians och någon form av Röd-Grön röra, vilka båda vill regera. Skulle det vara val i dag skulle de röd-gröan vinna. Men i valet vann Alliansen. Samarbeten är nödvändigt för att partierna skall kunna vinna inflytande, därmed uppfylla sina löften till väljarna. Problem finns, främst genom att parterna måste kompromissa bort delar av sin särart - därmed tappar de delar av sin profil och samarbetet som sådant framstår som ett parti.

Ett kommande val kommer med stor sannolikhet innebära att regeringen inte får en majoritet av de röstande bakom sig. Anledningarna stavas blockpolitik, Sverigedemokraterna och sammarbetsvårigheter.

Blockpolitiken gör att det är svårt för något borgerligt parti att stödja en (S)-regering, även om detta förverkligar delar av partiets politik. Blockpoltiken begränsar starkt Vänsterpartiet, men inte på samma sätt Miljöpartiet. Mp är fria att söka de borgerliga. Sammarbete med Vänsterpartiet är för mången socialdemokrat otänkbart, men liknande kännslor för Mp tycks inte finnas. S har en omedveten strategi att göra Mp till en variant av Vänsterpartiet - genom att få dem att tycka att samarbete med Moderaterna är dåligt. Samtidigt så kan omval, där de kanske står utan riksdagsplats, tvinga in dem i samabete med de borgerliga. Det kan utlösa en svekdebatt, i sig slå ut partiet. Detta är ett dilemma.

Sverigedemokraterna kommer ta röster från de etablerade partierna. Dels så gör detta att det finns färre röster att slåss om, dels så försvårar det regeringsbildningen. I första vevan kommer ingen att samarbeta med dem. Det gynnar initialt Mp, som kan välja att samarbeta med de borgerliga. Sverigedemokraterna ökar dessutom komplexiteten genom att föra in en politisk dimension till. Därutöver så ökar antalet partier till 8. Givet detta så blir det kamp kring 4%-spärren för allt fler. Kanske någon åker ut ? Ett ytterligare problem är Sverigedemokraternas rekryteringsmodell, de har svårt att behålla kandidater eller ens få kandidater att ställ upp. Ett riksdagsparti med detta problem är instabilt, vilket de tycks veta om. Enskilda partiföreträdare kan ju väja egna sammabeten...
Ett samarbete förenklas av gemensam grund. Detta har delvis de borgerliga, detta har S+V, men om man ser djupare så kan vissa partier ha lätt att sammarbeta. Både S, Fp och C är folkrörelsepartier vilket gör att de fungerar på liknande sätt. Mp, är påväg att bli detta, men saknar ännu stabiliteten och stadgan. De enkilda företädarna förstår hur och varför andra partiers företrädare agerar. Men deras TV-sända kongress liknar bara lite S:s.

Att sammarbeta handlar om att lita på varandra, att utbyta information, respektera varandra samt uppträda gemensamt. Just nu sammarbetar de borgerliga, i en högerallians, men om något parti får problem - så minskar detta partis lojalitet mot gruppen. Att förpesta samarbetet och få det att framstå som osmakligt för väljaren, borde vara en del av S-strategi. "En röst på C är bortkastad eller en röst på M".

Den fråga man kan ställa sig är: hur skall denna situation fås att gynna svensk politik, så att den blir mer progressiv och världstillvänd ?!