Serbien och Kosovo

Egentligen har Serbien ett oförtjänt dåligt rykte. Landet är kanske inte världens mest mesiga, men det är knappast att vänta när det ligger på balkan. Hade Sverige varit lokaliserat till balkan skulle vi varit anekterade för länge sedan.

Men Serbien stretar på. De förlorade visserligen Montenegro. Det är synd, för länderna har mycket gemensamt och samarbete dem emellan skulle gynna båda. Sedan snart 10 år sedan vill grupper i Serbien slita landet i ännu mindre bitar. De kallas kosovoalbaner. Av den anledningen ser resten sv Serbien dem med oblida ögon. För Serbien är nämligen Kosovo ungefär vad Västergötland är för oss. En del som sedan länge varit en omistlig del av vårt land. Men Kosovo har på grund av demografi och historia kommit att få försämrade relationer till Belgrad. När Serbiens polis försökte slå ner uppror med allt för brutala metoder, protesterade världen. Det var rätt, men ledde till bombningar av Serbiens civilbefolkning. Hur rätt det var att bomba kan man ju diskutera. Tyvärr har våld präglat Serbiens sista 50 år, premiärminstrar och andra har mördats. Men att tvinga Serbien att ge upp delar av landet, är fel.

Serbien plågas av detta. Helst skulle landet vara med i EU och ha en regering som inte behövde präglas av skjutglada nationaliser. Men nu är det inte så lyckosamt. Tvärt om hindrar EU landet i sin strävan efter demokrati och lycka. En bättre väg från EUs sida vore att ge landet frihandelsavtal typ EFTA/ESS. Istället för att behöva vakta gränsen skulle serberna kunna ägna sig åt nyttigare saker. Men det vill inte EU, den svenska regeringen eller USA. Därför blir det inte så, även om det inte är varken EU, Sverige eller USAs fel.